Senaste inlägg

Under andra halvan av 80 talet när Monika och jag bodde i Hässelby villastad fick jag problem med bromsarna på en bil som jag hade. Första gången jag märkte det var när jag åkte från jobbet på förmiddagen (jag jobbade natt och förmiddag då) när jag närmade mig den lilla rondellen vid Åkeshov i relativt hög fart eftersom det inte var någon trafik, och skulle bromsa ner så gick bromspedalen i botten utan att något hände, och det hjälpte inte på den här bilen heller att jag drog i handbromsen, det skulle visa sig att jag hade fått luft i bromssystemet. Jag började pumpa pedalen flera gånger och till slut tog bromsarna igen för en liten stund i alla fall.

En annan gång under den här perioden då jag brukade jobba väldigt mycket, ibland från 24:00 till 12:00 utan några riktiga raster, 7 dagar i veckan och ibland utan semester. Men jag tjänade hyfsat under den här perioden, stadsministern hade en månadslön på 30 000 då och jag låg alltid över 30 000 och ibland över 40 000 men på somrarna när jag också fick semesterlön fick jag ett par gånger över 90 000. Men en sommar när det var väldigt varmt med över 20 grader på nätterna, flera dagar i rad, och jag drack alltid mycket vatten då, men jag hade ju räknat ut att förutom att åka mycket bil så sprang jag också 3-4 mil varje natt. Då när jag vaknade upp på eftermiddagen hemma i min säng så kunde jag inte resa mig upp ur sängen. Jag hade 3 st. sjuksystrar som grannar i husen runt om så jag kröp över till henne som jobbade på akuten på Karolinska för att be om hjälp. Jag fick åka in med ambulans och det visade sig att jag hade fått vätskebrist trotts att jag hade druckit ett par liter vatten.

Jag hade en 4:e umgängeskrets också under slutet av den här perioden som hade anknytning till mitt jobb på Stockholms Bagarn. Under den perioden har jag varit nära att inleda 2 förhållanden som blev väldigt märkliga. Jag började umgås med 2 bröder därifrån, Rolle som var exakt 10 år äldre än mig och hans bror Åke som var 5 år äldre. Jag vet inte när det började riktigt men det var kanske på en av flera firmafester till Åland. Det var så att 2 av killarna som jobbade på Stockholms Bagarn var delägare i Viking line, så de ordnade flera firmafester med olika fördelar med Viking line. bl.a. att vi alltid fick biljetter som var stämplade dagen innan eftersom man inte fick köpa med sig sprit om man bara åkte en dags tur. En gång på en resa började jag flörta lite med chefens dotter som till en början inte verkade så intresserad, men det svängde ganska snabbt och det slutade med att hon ville följa med mig hem när vi kom tillbaka. När vi kom tillbaka var jag ganska rund under fötterna, och skulle gå genom tullen med min kasse med sprit, hittade jag plötsligt Åkes (som hade försvunnit under resan) plastkasse med sprit, så jag tog med den och just då hittade jag också Rolles, så jag tog med den också och gick genom tullen utan att tänka på att jag hade alldeles för mycket med mig men det var ingen som märkte. När vi var hemma hos mig vid Råsunda fotbolls stadion slutade det med att hon sov över hos mig (vilket jag inte tordes prata med min chef om sedan) men senare under natten kom det fram massa konstiga saker om chefens dotters liv och hände en del som gjorde att jag tappade intresset för att vara tillsammans med henne framöver men på morgonen när vi låg i sängen så kom Åke plötsligt in till oss med en tjej som han träffat på färjan. "DÖRREN STOD ÖPPEN" sa han, då hade den stått öppen hela natten, hoppas vi inte haft flera som tittat in. Åke hade missat att gå av vid Åland och fortsatt till Finland och tillbaka. När de kommit tillbaka hade hon tappat bort väskan med bl.a. bilnycklarna, men det gjorde inget för hon (som kom från Småland och inte kände till Stockholm) hade glömt var hon ställde bilen, så de åkte hem till mig. Efter en tid körde jag ner med Åke till Småland för att träffa den tjejen men han blev inte så välkomnad av hennes familj.

Straxt efteråt skulle jag fylla 20 år och dagen efter Rolle 30 år så vi bestämde oss för att ha 50 års fest. Vi började på Lyckan, ett fik/servering bredvid jobbet som vi brukade ta några öl ofta på. Vi kände de som jobbade där lite och framförallt Diana så vi blev överraskade med lite extra där och fick dessutom presenter som jag fortfarande har kvar. Efter det skulle vi ha festen hemma hos Annelie (som var i min ålder och jobbade på Stockholms Bagarn) i Hässelby. Hon hade föräldrafritt i villan men hennes mormor var med. När jag kom till villan i Hässelby så hade chefens dotter kommit dit och stod och tog emot oss men jag hade Diana med som sällskap. Diana och jag var aldrig tillsammans men väldigt goda vänner. Efter ett tag så frågade Diana mig om jag hade något ihop med chefens dotter för hon sa att hon hade fått dödande blickar av henne när vi kom. Morgonen efter när jag vaknar upp i sängen i källaren som jag sov i med Diana och några andra i en säng intill, så såg jag först en väldigt bortkommen kille från jobbet som försökte titta ut genom källarfönstren, han visste inte var han var någonstans.

Åke och jag var senare på någon liten fest där Dianas barndomsvän från Tumba var med. Hon hette också Annelie och Åke gillade henne, men det blev inget där, men nu kommer det märkliga, jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till, Jag blev bjuden till hennes familjs (mamma, pappa och småsyskon) Juldagsfest i samband med att de skulle låna en bärbar tv som jag hade (mobil och dator fanns ju inte på den här tiden) när de skulle ut till stugan. När vi satt och åt pratade både föräldrarna och Annelie om hennes kille (som av någon anledning inte var med där) men skulle med till stugan, och de frågade om jag ville följa med. det blev mer och mer sprit och föräldrarna pushade mycket på att vi skulle dansa mycket och allt blev verkligen mer och mer och jag kunde givetvis inte köra hem från Tumba efter det så det slutade nästan bokstavligt talat med att föräldrarna bäddade ner oss i vardagsrummet straxt utanför deras sovrum så de måste ha hört allt som hände den natten. Dagen efter klarade jag inte av att få ihop alla bitar som hänt med bl.a. att de pratat så mycket om hennes kille och samtidigt verkat göra allt för att få ihop det med oss. Diana frågade efter en tid om det var något mellan Annelie och mig men jag klarade inte av att försöka prata om det och jag förstår fortfarande idag inte vad som hände.

Sent på lördagen 19/5 2018 hände något sådant som man kan fantisera om men som aldrig händer. Jag hade helt klart någon ängel som hjälpte mig. Vi har ju inte så gott ställt just nu med allt som varit runt Monikas sjukdom och att jag gått i tidig pension just därför, men vi klarar oss ganska bra här ute i skogen. Men just den här månaden har vi lite extra utgifter. Jag fick för mig att jag väldigt sent på kvällen skulle städa en skräphörna som jag inte rört på flera år. jag har inte använt plånbok eller kontanter på flera år men vi har flera plånböcker som ligger och skräpar. Jag ser en av Monikas gamla stora plånbok, knölig, och bestämmer mig att kolla så det inte ligger något papper kvar i den. Jag stoppar ner handen och känner något papper som sitter fast lite och drar upp "EN GAMMAL 500 lapp". jag ropar till Monika som just har lagt sig och säger vad som händer medan jag stoppar ner handen och känner något som fastnat mot plånbokfodralet och drar upp "EN 500 lapp till". Monika kommer inte ihåg att hon har haft dem. jag kollar om man fortfarande kan sätta in de här 500 kr sedlarna och min bank tar emot 100 och 500 kr sedlar en månad till utan extra avgift. Konstigt att jag började rota där just nu !

När jag promenerade i Torparuddens Naturreservat kom en Bäver simmande mot mig och var väldigt intresserad av mig, så jag filmade den i 15 min.

Jag undrar när vi fick åka till Gröna Lund utan vuxet sällskap, det var ganska långt att åka kommunalt och vi tog alltid färjan och var där ganska ofta. Vi kan inte varit 12 år för vi gick in för halva priset första åren och hade man med sig 20 kr. så kunde man ha en riktig helkväll och åka mycket saker, men efter ett par år klarade man sig inte om man inte hade 40 kr.

Några tidiga händelser i mitt liv som jag minns väldigt väl. Kicki, som jag pratat med en gång för inte så länge sedan, vill väl inte riktigt känna igen det men hon var alltid ute efter mig när vi var små. En sak som Karin och jag brukade skoja om efteråt var när vi stod utanför Kickis tomt och var väl ungefär lika gamla som på bilden i fotogalleriet när Kicki och jag står där, så säger Karin plötsligt till Kicki "du får inte tycka om Claes". Då sprang Kicki skrikande och gråtande hem "mamma, mamma, Karin säger att jag inte får tycka om Claes". Hon brukade säga att vi skulle gifta oss när vi blev stora man jag sa att jag inte ville det, då sa hon att "jag kanske blir jättesnygg när jag blir stor",. Jag tyckte att det här höll på hur länge som helst men så här efteråt så vet jag att det slutade innan jag var 10 år för då, när vi tältade började hon nog intressera sig för Blomman.

Det finns väl enstaka saker som Eva vill kännas vid att hon har gjort som liten men jag minns tydligt att det var hon. Som när vi var några väldigt små ungar, som var på andra sidan vägen ganska nära där Eva bodde, alldeles vid stängslet till Beckomberga sjukhus och hade fått för oss att vi skulle skoja mad att lifta. Det var ju ingen som stannade för så små ungar och vi skulle gå därifrån, men Eva och en till kompis släpade efter. Då hör vi plötslig ett tjut och när vi vänder oss om så har de liftat en gång till och en bil stannade och öppnade passagerardörren åt dem. Leif (Evas lillebror) och jag hade ibland nickövningar med fotboll med deras pappa utanför deras tomt, jag minns tydligt pappans röst och vad han sa. Vi var ofta vid gungorna nedanför skogen vid branta backen. När Eva gungade ganska häftigt en dag och däcket höll på tippa runt så höll Eva på att slå sig rejält och skrek till. När någon frågade vad hon gjorde så skulle hon visa vad hon höll på att göra men den här gången gjorde hon det, ramlade av och slog sig rejält. Eller när Eva som hade långt hår under en tid när hon var liten. En dag när hon klippt sig kort och kom hem till mig med en kompis och ringde på för att visa upp sig, men hon ville inte visa hur kort hon klippt sig så när jag tittade ur genom ett fönster en våning upp så hade hon gömt huvudet under jackan på kompisens baksida. När kompisen flyttade sig åt sidan så skuttade hon efter.

Känns bra att ha fått bekräftat att man har ett bra fungerande larm om det händer något, För ett par veckor sedan när jag höll på att laga mat, hände det massa saker samtidigt så jag råkade bränna lite lök, det var inte så farligt och rök inte så mycket men brandvarnaren löste ut, och ett par sekunder senare, innan jag hann koppla loss brandvarnaren så ringde väktarbolaget som vi har, de kan koppla in en kamera så de såg att det inte såg ut att vara någon fara, och samtidigt löste larmcentralen ut. Vi har ju tidigare varit med om ett par händelser innan vi haft en bra brandvarnare där vi ändå på något sätt blivit varnade. Det första var när vi hade våran förra hund, Nalle och några katter. Jag tror att det var någon av katterna som lyckades ha omkull en hårtork som låg på en fåtölj i vardagsrummet med kontakten i. Den gick igång och fåtöljen började brinna. Katterna gömde sig men hunden sprang ut och in i vardagsrummet och skällde högt så att vi skulle se att det brann. En annan gång, där vi bor nu fast för länge sedan, hade Monika och jag somnat på dagen i sofforna mitt på dagen. Vi hade inga djur då och jag hade en tid innan tömt täljstenskaminen på aska som jag uppfattade att det inte kunde finnas kvar någon glöd i. Helt plötsligt vaknar jag upp och rundtimmerväggen har börjat brinna och Monika sover djupt. Jag hann släcka snabbt och skadorna hann inte bli så stora så de syns inte så mycket idag trotts att lågorna var ganska stora. Jag måste av någon anledning vaknat upp ur min djupa sömn precis när väggen antänts.

Det pratas ofta om att droger och liknande bara går ner mer och mer i åldrarna, men jag vet inte riktigt om det är sant, det är bara det att det inte pratades om det förr i tiden. Jag vet bl.a. en kille som var något yngre än oss som hade provet på en del saker när han var 12 år. Själv har jag 1 gång provat röka brass. Det fanns plattan på T-Centralen där folk köpte brass och annat mer öppet än idag, men sedan fanns det också något vid Blackebergs tunnelbana som brukade kallas lilla plattan. Dit kommer vi ett par småkillar på max 14 år och de kommer fram genast och vill sälja brass åt småkillarna, en liten bit i en tändsticksask för 10 kr.

Undre min uppväxt i Råcksta åkte vi en hel del skidor i bl.a. "branta backen" och skridskor på fotbollsplanen som alltid spolades på vintern i närheten, men det var först närmare 35 års åldern som jag åkte mycket vattenskidor under 1 år.

1980 bodde Monika och jag i ett höghus i Högdalen. Då hade vi gasspis med grill i ugnen. En dag hade vi fått för oss att vi skulle grilla korv i ugnen, den droppade ganska mycket så vi satte in en plåt under. Plötsligt antände hela ugnen, men jag stängde snabbt av gasen så vi klarade oss ganska bra.

1975 köpte jag min första bil, en Ford Taunus 1964 med rattväxel och likström (räckte med att man glömde innerbelysningen på så var det kört) (finns bild i fotogalleriet på en med samma färg) nylackad i original färg för 600 kr.

Monika, jag och våran hund Nalle (finsk spets, finns på flera bilder) promenerade i Taxinge en dag. De har många hästar där och plötsligt ser vi en som smiter ut. Jag går och motar tillbaka den och det gillade den inte riktigt så den vände rumpan mot mig och motade en spark med båda hovarna mot min kropp, men den gjorde bara en snäll spark för att markera som tog löst, sen gick den in.

En dag när jag körde på ett jobb långt ute på landsbygden mellan Bro och Bålsta stötte jag på en kamel, I SVERIGE. jag var tvungen och gå ut och prata med henne som hade hand om kamelen och hälsa på den. Hon berättade att de hade 2 kameler som brukade gå omkring i området runtomkring. En dag hade mannen kommit hem från en promenad med kamelerna och småskrattat, då hade han gått en bit bakom kamelerna när de sprang i skogen och dom hade stött på en svampplockare. Svampplockaren hade genast ringt upp en vän och sagt "vet du vad jag just såg i skogen, 2 kameler, jo det är sant" vännen hade väl sagt något i stil med "hur mycket svamp har du ätit egentligen". Bild på kamelen finns i fotogalleriet.

I början av 2000 talet var jag filialföreståndare på en morgontidnings filial i Upplands Väsby och hade då också ett landsorts område som jag körde ut till. På slutet av distriktet hade jag en liten skogsväg på 1,6 km som jag skulle köra till en bondgård. Där kunde det hända lite av varje, en vinter när det var fruktansvärt oväder så chansade jag att jag skulle komma fram om jag tog sats men fastnade efter ett tag i hög snö. Jag fick krypa ut genom passagerarsidan med en spade, som det var mindre snö på och var den enda sidan som jag kunde öppna dörren. Jag skottade med snön som yrde runt mig hela tiden och kom till slut loss men fastnade snart igen. 3:e gången kom en traktor med plog och han sa "har du redan kommit hit, jag trodde jag skulle hinna före dig" och så tog han med mig med en kätting bakom traktorn. En annan gång på sommaren när jag kom i mörkret så var det något stort som gick framför mig som jag trodde var vildsvin först. jag gick ut och tittade och såg då att det var ett vietnamesiska hängbukssvin på lite över 100 kg, så jag ropade på den att jag ville ta kort på den och den vände och kom glatt och ställde upp sig, men man fick inte klappa den, magen var så stor att brösten hängde ner i marken. När jag tagit bilden så vände den och då såg jag att bilden var alldeles för mörk så jag ropade "nej kom tillbaka, jag måste sätta på blixten". Den vände och kom glatt tillbaka och när jag tagit bild med blixt så vände den och gick men då ropade jag " nej, kom tillbaka igen, jag måste sätta på strålkastarna på bilen. Då vände den tillbaka en 3:e gång och tyckte tydligen att jag var lite lustig för jag fick ett stort smile på bilden (den finns i fotogalleriet). Jag fick senare klart för mig att det tillhörde de andra djuren på bondgården men brukade ta nattliga promenader.

Rebecca som kommer i stycket senare var också med ibland här i Fittja. Vi var ute och gick på en äng en bit bort från all bebyggelse. Då ser vi plötsligt en större vit mus med röda ögon som kommer mot oss i det, för den höga gräset. När jag hukade mig ner och tog fram handen så går den upp i min hand. Jag ställde upp den på min axel och tog med den när vi promenerade hem, och den följde villigt med. Jag hade kvar den en tid hemma.

2014-2015 hade jag en Volvo som var nästan själv körande. Om man backade ut från en parkering och inte såg ut höll bilen koll på trafiken utanför, den kunde fickparkera själv, den satte på värmen i bilen själv en stund innan man skulle åka hemifrån om det var kallt ute, satte på och stängde av helljus i alla situationer, när man åkte hemifrån satte man på farthållaren och då anpassade den farten för trafiken runt om, om blinkade för att köra om höll den koll om det kom någon bil med hög fart. Man kunde se hur fort bilarna framför körde, och om man höll på och somna och köra av vägen styrde den upp bilen igen men tredje gången frågade den om det inte var dags att stanna och ta en kopp kaffe. Det fanns en krockkudde på motorhuven för fotgängare om man körde på någon. Om man höll på att köra på en människa om man körde under 50 km/tim skulle den bromsa själv men det var det ingen som ville testa om det fungerade men jag var med om en händelse som det var tur att jag inte har varit med om med någon annan bil. När jag skulle köra på en väg i Södertälje som var en avfart från motorvägen och man skulle lämna företräde (inte stanna) om det var någon bil som kom på den vägen. Det var en bil som körde en bit framför mig och jag tittade snabbt snett bakåt om det kom någon bil, men det gjorde det inte. När jag titta framåt igen har bilen framför mig stannat och jag kastar foten på bromspedalen för att panikbromsa men hinner inte innan bilen gör det, så den grejen fungerade också.

Kommer också ihåg en händelse när jag inte hunnit tänka efter, före agerande, kanske tur nog för det kunde gått tokigt. Vi satt 4 personer runt en gasollampa och skulle tända den. Det visade sig efteråt att det var fel på gasoltuben och den hade ett läckage, Vi hade lite problem att tända lampan och plötsligt slog en eldkvast upp från gasoltuben och allas huvud kastades bakåt utom mitt som utan att hinna tänka kastades framåt mot eldkvasten och blåste ut lågan någon sekund efter att den antänds.

Vi klättrade in ett antal gånger till Beckomberga, men en gång klättrade vi in till Bromma flygplats vid landningsbanan, och la oss i gräset där de på den tiden ganska stora planen landade.

Jag har också en händelse som jag minns starkt när jag tror att jag inte var mer än 5 år när jag åkte en Ålandstur med min mamma och pappa. På den här tiden var Ålandsfärjorna betydligt mindre än idag så om det var vågor som var 4-5 meter höga så var det inte så att färjorna bröt igenom vågorna utan de rullade med vågorna och det var just vad som hände oss. Det kom vågor så toaletterna var fulla av folk som låg och spydde, om man gick trapporna upp så gick trappan nästan rakt upp emellanåt. Matsalen som vi satt i efter ett tag satt folk och spydde överallt, själv stod jag på en soffa och hängde vid ett litet runt fönster och ropade "Pappa pappa, nu kommer en ÄNNU större våg" och så hörde man hur alla spydde i matsalen.

Läste om att man kan be sina skyddsänglar om hjälp genom att högt säga t.ex. var är mitt pass eller var är min plånbok. Kom då att tänka på att jag omedvetet har varit med om det några gånger, som när Monika och jag var runt i klassiska Grekland och Mykonos 1983. Då hade jag en digital armbandsklocka som varje gång siffrorna skiftade till ny timme sa den tyst, pip-pip. När vi skulle lämna ett hotellrum var klockan plötsligt borta. VAR HAR MIN KLOCKA TAGIT VÄGEN ? sa jag högt och både Monika och jag hörde hur den svarade pip-pip i fotändan av madrassen under täcket (hur den nu kom dit) tänkte jag, och vi skrattade lite för att den svarade direkt. När jag plockade fram den såg jag att det var flera minuter kvar innan det skulle bli ny timme ??

1974-1975

Hade ett troligtvis ganska farligt shownummer under den här tiden på fester som jag inte vet riktigt hur den kom till. Jag fyllde munnen med ganska mycket gas från en gaständare och tände på samtidigt som jag sprutade ut. Det blev alltid en väldigt lång eldsflamma som när de sprutar eld på cirkus men en gång tog huvudet eld för några sekunder innan jag hann släcka.

När jag idag har gått i pension, mycket för min frus skull eftersom hon har en mycket jobbig ärftlig sjukdom, DM 1, använder jag inte bilen mycket alls längre. från att ha kört cirka 200 mil i veckan så använder jag ibland bara bilen 1 gång var annan vecka cirka 2 mil i veckan, lever livet i naturreservatet hemma hos oss ett par timmar om dagen med min hund. jag tror att jag hade trivts att växa upp här också och jag mår väldigt bra här nu, så det är väl inte troligt att det ska kunna hända några fler saker nu ????..........Eller ?

1996 eller om det var 1997 var Monika, jag och mina föräldrar och monterade ner ett litet hus i Nacka, som vi fick om vi fraktade bort det. När min pappa och jag körde därifrån en dag med en skåpbil som jag hade med ett väldigt tungt lassat släp med takpannor och virke, fick jag plötsligt däckexplosion på släpet på motorvägen så hela bilen och släpet kastades från sida till sida på motorvägen. Jag såg i backspegeln att det var en bil som hann sacka ner farten bakom mig, och en bil snett framför som var på väg att köra ut men hann stanna. jag lyckades få stopp på sista, största kastet när vi nästan träffade mitträcket, och den som stannat som var på väg att köra ut hjälpte mig att dirigera så jag kunde köra ut till kanten. Det visade sig vara en civilpolis som sett allt från början och han sa att det var verkligen bra att jag inte bromsade när det hände för då hade det varit klippt.

I mitten av 1990 talet hade jag flera gamla bilar som jag meckade mycket med, även gamla Citroen med gashydrauliska fjädring som flera verkstäder inte ville befatta sig med. Det kan man inte göra hemma sa dom. Det slutar bara med att man får bogsera iväg dem. Men jag hade faktiskt en gammal Citroen verkstad i Enköping som hjälpte mig om information om hur man skulle göra, sen lärde jag mig mycket från en granne (på den tiden hade jag faktiskt en fastboende granne lite mer än 50 m bort) som meckat länge med sådana Citroener. Vi var ofta på bilskrotar och köpte delar. jag kunde plocka ner motorerna i smådelar och få ihop dem fungerande, utan att det blev någon skruv över. Men en gång när jag hade problem med en bensin pump, satt min granne i bilen och startade medans jag stod över motorhuven för att se om jag kunde se problemet. Plötsligt slog det upp eldslågor ur motorn och hela motorn var snabbt övertänd. Jag slet snabbt av mig min jacka och täckte över motorn och lyckades faktiskt lika snabbt släcka lågorna.

Jag har tidigare sagt att jag aldrig i mitt liv brutit något ben i kroppen fast vid närmare eftertanke så vet jag inte om det stämmer, jag fick en väldigt konstig analys från sjukhuset som de antagligen inte skulle göra idag. Jag åkte pendeltåg från Helenelund på den här tiden när jag var 17 år, och skulle till jobbet (Stockholmsbagaren). Stationen vid Helenelund ligger i en kurva och var på den här tiden (inte nu) kraftigt doserad så på den sidan där tågen kom från Stockholm lutade tåget ner nästan under perrongen, och på den andra sidan mot Stockholm lutade tåget upp en bit ovanför perrongen. När jag kom upp en väldigt tidig kall morgon så var tåget på väg att stänga dörrarna och åka. Då sprang jag mot bakersta dörrarna för att hinna med för nästa går ju inte förrän om en halvtimme. När jag nästan är framme och dörrarna håller på att gå igen, så halkar jag på glashal is, faller på ryggen och glider under tåget med minst halva kroppen. Som tur är såg konduktören det eftersom han fortfarande var kvar en bit ute på den böjda perrongen, hade han kört hade det varit klippt, med jag slog mig ganska rejält.

På Stockholmsbagaren hade vi en ovanlig läkare som samtidig var kotknackare, så han kunde snabbt se var problemet var, vid ryggslut/svanskotan, och ge behandling för det. Från att nästan inte kunnat gå så kände jag mig ganska bra nu. Men det blev tyvärr sämre snabbt igen. Läkaren skrev ut tabletter till mig som skulle ta bort det mesta av värken så att jag skulle kunna gå, utan att informera mig något om dem (skulle visa sig vara ganska starka tabletter) och skickade mig till sjukhuset för att röntgas, han trodde att min svanskota hade spruckit. När jag kommer dit har de mycket att göra och säger till mig att de inte tänker röntga mig för de tror också att jag har spräckt svanskotan men de kan ju i alla fall inte gipsa den, säger de.

Jag börjar känna mig bättre när jag äter tabletterna varje dag som läkaren sa och vi den här tiden hade jag en lite äldre kompis i Helenelund och vi brukade ofta ha större fester hemma hos honom, så vi fortsatte med det. Just när vi haft en sådan fest så hör vi på nyheterna att det är flera personer som har dött när de ätit sådana tabletter som jag och druckit sprit. Google fanns ju inte på den tiden men jag lyckades läsa mig till att de innehöll ganska mycket morfin, och man kunde bli beroende om man åt dem för länge, och jag hade fått ganska många tabletter. Jag blev i alla fall bra och slutade med tabletterna långt innan de tog slut.

Till nyåren brukade det inte vara så svårt på den här tiden att köpa ut smällare, även om man inte fyllt 15 år, så vi brukade väl ha ganska mycket smällare en bra tid innan. Och visst gjorde vi flera tokiga och rent livsfarliga saker. Minns att en smällare smällde alldeles ovanför mitt huvud. En gång gjorde vi något riktigt tokigt, tejpade ihop flera smällare och laddade dem i en plåtburk så att det blev väl egentligen en bomb.

På den här tiden pryade (som det hette då) vi redan i 7:e klass 2 gånger. årskursen under ändrade de det till 9:e klass. Jag var bara 12 år när jag först pryade i sportaffär på Fridhemsplan. Där kunde man handla jaktvapen och ammunition på den tiden som jag fick vara med chefen och hantera på nedervåningen.

Andra gången pryade jag på Skansen. Det var en kille från en annan skola som kom samtidigt som jag. "Bara vi inte hamnar hos elefanterna" sa han, och det är klart att det var det vi gjorde, jag har för mig att han inte kom tillbaka sedan. Det var Fatima som var äldsta elefanten, Gobi och lilla Neu som var 3 år. Neu var ganska lekfull så man fick passa sig för henne. Man fick lära sig att inte lägga ifrån sig spadar eller grepar, man skulle passa sig för att stå vid väggar för då kunde man bli pressad mot väggen, och om de kom springande mot en när man var ute så fick man inte springa utan bara vika åt sidan. Och om man hamnade i någon pressad situation så skulle man slå mot snabeln, för det var enda stället som de överhuvudtaget kände något.

När vi var ute allihopa och då var det också med 2 tjejer från djurvårdarlinjen så såg jag lilla Neu som skulle leka med oss och det var lite halt ute eftersom det var vinter. Han tog sats mot oss 3 och tjejerna från djurvårdarlinjen sprang skrikande mot dörren, men jag vek bara åt sidan som jag lärt mig. Då bromsade Neu men halkade så hon höll på att ramla mot mig. Lite senare var det 2 unga djurvårdare på elefanthuset som sa att jag skulle ge Fatima ett bananskal, de hade stoppat i senap i den men det visste jag inte då och Fatima glömde inte det så när jag senare var nere i vallgraven och städade inomhus, så var det stor publik på andra sidan. Plötsligt såg jag Fatima suga och suga massa vatten från hon vid mig på andra sidan. Jag anade vad hon var ute efter så jag hann vika åt sidan när hon sprutade mot mig så hon träffade halva publiken istället, och den andra halvan skrattade. När jag slutligen var klar i vallgraven så gick jag upp för stegen som var monterad vid den vågformade väggen och då kom Fatima snabbt och pressade mig in i väggen. Jag slog så hårt jag kunde mot snabeln flera gånger och till slut så släppte hon.